Tokyo,Prolympa, ni ägde!
Kommer att sakna grundskolan
OM SKOLAN
Nu är grundskolan över och jag har precis börjat på gymnasiet. Dessa tre år känns som de kommer att susa förbi, men de känns väldigt tuffa. Första dagarna på en ny skola med nya ansikten är alltid jobbiga.
Det är då man inser att alla personer som har stått vid ens sida i cirka fyra år inte kommer vara vid ens sida längre. Så känner i alla fall jag. I fyra år gick jag på en skola som jag trivdes riktigt mycket i, det var mitt andra hem. Det som gjorde att det kändes så bra i den skolan var min underbara klass och mina lärare, speciellt en av mina mentorer.
Man kunde vakna en morgon och känna ”Fan jag orkar inte skolan i dag”, men man pallrade sig upp ur sängen och gjorde allt vad man nu brukade göra på morgonen, man kommer till skolan och möts av sin mentor som alltid får en på bra humör, plötsligt känns inte dagen lika jobbig. Sedan kommer klasskompisarna och då känns allt perfekt.
Att ha Sv/So i grundskolan tror jag nog var bland det bästa man kunde ha. Sv/So i sig är inte super, men det var inte det man såg fram emot, det var att få ha lektion med sin egen mentor som alltid delade med sig av sitt liv och sina tankar kring allt och inget, hur snuskig tanken än var fick vi alla veta.
Detta har jag alldeles nyligen insett att det är borta och mina blivande klasskompisar och mentorer har de högsta kraven på sig, de kommer aldrig bli så bra som jag hade det i grundskolan och det kommer jag sakna.